Kategoriarkiv: Forskningsdagbok

Vilka får mötas på biblioteket och på vilka villkor?

Lämna ett svar

Det händer så mycket i världen att det är svårt att ta in. En röd tråd i mitt avhandlingsprojekt är hur bibliotek – offentliga platser öppna för alla – blir slagfält i kulturkrig. Jag tycker i och för sig att kulturkrig är en svår term, men om jag istället säger så här: bibliotek används som arena för att propagera för ens egna åsikter.

Det här är ett tveeggat svärd. Å ena sidan ska all information finnas på bibliotek så att alla medborgare kan ta del av den information de vill utan inblandning från andra. Det är ett sätt att uppnå artikel 19 i de mänskliga rättigheterna (eller artikel 10 i Europakonventionen om man föredrar det). Å andra sidan behöver kanske inte alla slags informationskanaler användas för all information. Att information finns tillgänglig genom t.ex. ett bokinköp behöver inte betyda att den måste skyltas med eller att det måste anordnas ett boksamtal om just denna bok. Däremot kan det vara oerhört viktigt att ha kontroversiella böcker i samlingarna för att det erbjuder en kontext för den som söker information – om du söker vaccinskeptisk information på internet hamnar du förmodligen i en bubbla av information om just detta ämne, om du söker böcker om vaccinskepsis på biblioteket är det möjligt att du också stöter på information om fördelar med vaccin. Den breda men kurerade samlingen möjliggör ett möte med andra perspektiv av bara farten. Det är det som är skillnaden mellan ett kaninhål och ett bibliotek.

Det om boksamlingarna. Något som är svårare är evenemang och möten. Vem får mötas på biblioteket och på vilka villkor? Här i Finland har det sedan december varit mycket medieuppmärksamhet kring Blåsvarta rörelsens (det är verkligen besvärligt att denna artikel inte finns på andra nationalspråket svenska, måste kanske åtgärda detta) bokcirklar på bibliotek. Blåsvarta rörelsen (fi. Sinimusta liike) är en förening som av Finlands högsta förvaltningsdomstol nekats registrera som politiskt parti (Yle 23.4.2024) på grund av att ”partiets målsättningar inte förenliga med mänskliga och grundläggande rättigheter och demokratiska principer.”

De har på senaste tiden anordnat en hel del bokcirklar och, så vitt jag förstår, offentligt annonserat om dem på sin webbsida. Nu i februari ville de ordna en läsecirkel om Runebergs verk Fänrik Ståls sägner (fast på finska) på Borgås bibliotek, men de fick nej av biblioteket (Yle 8.1.2024). Föreningen hade bokat en möteslokal på biblioteket, men bokningen hade inhiberats (avbokats, som jag skulle säga på sverigesvenska hehe) på grund av att Borgå stad hade uppdaterat sina villkor för att boka lokaler:

”endast den enhet inom livskraftssektorn som förvaltar lokalerna kan vara ansvarig arrangör vid offentliga tillställningar där det krävs en anmälan till polisen och/eller en säkerhets- och räddningsplan.” – Borgå stads reserverings- och användningsvillkor, 23.12.2024 (pdf)

Stycket ovan citerades i den nämnda Yle-artikeln men jag läser också med intresse i samma dokument att ”En tillställning i stadens lokaler får i princip inte störa verksamhetsställets övriga
verksamhet, kunder eller användare. Med lokalens innehavare och vid behov med
myndigheterna överenskoms från fall till fall om sådana offentliga tillställningar som
orsakar eventuellt buller eller störningar.” samt ”Innehåll eller typ av tillställningen eller evenemanget som ordnas i stadens lokaler kan inte strida mot Finlands lagar eller Borgå stads strategi eller välfärdsplan eller stå i strid med god sed. Lokaler hyrs inte ut till verksamhet som diskriminerar människogrupper eller till en aktör vars övriga verksamhet tydligt diskriminerar en människogrupp eller människogrupper.” Kort sagt, nej till rasism.

Angående detta med störningar. Trots inhiberingen så fortsatte dock BS-rörelsen annonsera evenemanget på sin webbsida och i sociala medier (Yle 30.1.2025) och biträdande stadsdirektören sade att de var förberedda på en eventuell tillställning i biblioteket och att ”Vi har sådana personalarrangemang i vårt bibliotek på lördagen att kunder i vanlig ordning, tryggt kan använda sig av bibliotekets tjänster.”

Just störningar var ett problem som uppstod på Odebiblioteket i Helsingfors den 6 december (nationaldagen men tyvärr också ett populärt tillfälle för nationalsocialistiska yttringar och demonstrationer, precis som i Sverige), när BS-rörelsen ordnade en liknande läsecirkel (Yle, 6.12.2024). Då ordnades en samtidig bokcirkel av Södra Finlands Vänsterunga som en reaktion på evenemanget, och därtill samlades många motdemonstranter. Polis var på plats. I det fallet hade BS-rörelsen inte bokat någon lokal, vilket också medför att biblioteket inte kan avboka en lokal – alla är välkomna till biblioteket, så länge man inte stör.

Ode skriver på sin webbplats att biblioteket inte på förhand kan begränsa någons tillträde till en offentlig plats, men att man ingriper mot eventuellt störande beteende. Rasistisk verksamhet är förbjuden i biblioteket, skriver Ode. ”Vi behöver hitta gränser så att alla har det bra att vara och att alla kan diskutera, utan att man främjar till exempel en rasistisk rörelse.” – Svenska Yle, 6.12.2024

Samma sak hände igen på trettondagen (Yle, 6.1.2025) och Helsingfors stads sektorchef för kultur- och fritid konstaterade att ”De bokar inte lokaler och det syns inte som ett evenemang hos oss. Sedan tågar de in, och på sociala medier får vi veta att här är en sådan här läsecirkel.”

Denna fråga har diskuterats även i Åbo (Yle 13.1.2025) och där konstateras bland annat att biblioteket anordnat läsecirklar i över 50 år, att läsecirklarna ”är öppna för alla – men alla besökare måste kunna känna sig trygga” samt att man följer ”strikta etiska riktlinjer som förbjuder rasistiska organisationers evenemang, inklusive högerextrema läsecirklar”.

Jag tänker att det finns tre saker (en så kallad Stubb-lista) som är centrala i detta:

  • Läsecirkelns form
  • Vems offentlighet?
  • En lokal för alla bör vara trygg för alla

Läsecirkelns form

Jag är med i två läsecirklar. Båda kommunicerar via privata grupper i meddelandetjänster. En av dem bildades inom en större chattkanal och intresserade kunde samlas i en mindre chattkanal för att bestämma läsordning, datum och tid för träffar och mötesplats. Vi läser Jane Austens verk och har hittills samlats på just Åbo stadsbibliotek för att diskutera boken vi läst.

Det som skiljer denna läsecirkel från BS-rörelsens läsecirkel är alltså att det inte är ett offentligt arrangemang utan ett informellt möte för att diskutera böcker. För den som kanske saknar ett sammanhang där läsecirklar kan formas finns det alternativ, till exempel bibliotekets egna läsecirklar (som är offentliga evenemang).

BS-rörelsen har dock ett sammanhang. Det är en förening med medlemmar och förmodligen interna kommunikationskanaler där de kan nå presumtiva läsecirkeldeltagare. De skulle i princip också kunna starta en chattgrupp och mötas utan buller och bång på bibliotekskaféet, precis som vi Austenläsare.

Jag kan därför konstatera att det inte finns något hinder för BS-rörelsen att prata om Runeberg på bibban (bibblan, på sverigesvenska), utan problemet ligger i tillvägagångssättet.

Vems offentlighet?

Tillvägagångssättet kan delas upp i två faux pas: dels lokalbokning med syfte att anordna ett offentligt evenemang, dels marknadsföringen av evenemanget i offentliga kanaler (webbsida och sociala medier). Just detta med lokalbokningar har dykt upp i mina forskningsintervjuer. En informant sade att biblioteket lät alla (privatpersoner och föreningar) boka mötesrum men att det var viktigt att det inte skyltades eller pyntades i mötesrummet på ett sätt som påverkar andra biblioteksbesökare. Biblioteket ska vara en neutral plats även om din förening lånar/hyr en lokal för årsmöte.

Denna rumslighet borde för övrigt även gälla i resten av biblioteket. Jag noterade på en bild från Odebiblioteket i Helsingfors (Yle 7.1.2025) att en deltagare från BS-rörelsen sitter i partihalsduk. Just detta med uniform klädsel och vad den förmedlar påverkar andra runtomkring en. Kläder förmedlar något och det är nog väldigt svårt att begränsa hur folk klär sig, men man kan väl säga att vissa klädesplagg har starkare budskap än andra – det finns liksom en skala mellan ”jag lyssnar för mycket på The Cure”, ”jag hör till en viss religion” och ”jag anser inte att du har något existensberättigande”. På samma sätt finns det en skala mellan att klä sig lämpligt och respektfullt och direkt olagligt. Jag anser nog ändå inte att det är jättekontroversiellt att konstatera att utseende är något folk tänker på innan de kliver utanför dörren på morgonen.

Vad gäller marknadsföringen i föreningens kommunikationskanaler så är det något som bibliotek inte har möjlighet att påverka eller begränsa. Här tänker jag att man måste göra skillnad på offentliga och icke-offentliga evenemang och att om man väljer att anordna ett offentligt (men kanske icke-officiellt) evenemang på ett bibliotek så är det kanske inte i första hand en läsecirkel man vill ordna. Det kan liksom inte vara svårt för BS-rörelsen att se att evenemanget är opassande av alla ovan nämnda skäl utan det måste handla om att man vill ha uppmärksamhet, skapa kaos och sen urskuldande vifta med yttrandefrihets- och censur-kortet som något slags bisarrt carte blanche för att bete sig hatfullt och hotfullt mot andra människor. Men nu är det så att i våra gemensamma offentliga rum råder gemensamt överenskomna trivselregler. Att du är rasist innebär inte att du inte måste visa hänsyn mot andra människor.

En lokal för alla bör vara trygg för alla

För det tredje, tre: man kan sammanfatta det så att om din yttrandefrihet kräver att andra människor yttrandefrihet och rätt att få tillgång till information på biblioteket inskränks så kan det finnas skäl att begränsa din yttrandefrihet. Samhället har begränsningar i yttrandefriheten för att den inte ska användas ”för att kränka andras grundläggande rättigheter eller människovärde” (se information om Hatbrott, Polisen). Att du har mänskliga rättigheter innebär också att du har mänskliga skyldigheter gentemot andra.

I fallet Borgå, och förresten vad det verkar andra platser, så har man regler som begränsar uthyrning av lokaler med hänvisning att följa lagen genom att inte tillåta diskriminering eller rasism. Det kan tyckas paradoxalt att förbjuda vissa organisationer om nu biblioteket är för alla, men som bibliotekschefen i Kimito säger i denna artikel (Yle 13.1.2025):

”Biblioteken ska vara öppna för alla. Samtidigt måste vi följa lagen och inte tillåta diskriminering eller rasism. Biblioteken måste vara trygga platser för alla besökare.” – Svenska Yle 13.1.2025

Att eftersträva trygghet i offentliga rum – i synnerhet bibliotek som är sådana livlinor i alla möjliga livssituationer – är otroligt viktigt för att möjliggöra allas tillgång till information och åsiktsbildning på lika villkor. Det är rimligt att begränsa det offentliga utrymmet om det innebär att det ger plats för fler.

Och läsecirkeln om Runeberg kan man ju fortfarande ha, också på biblioteken. Stäm träff i gruppchatten.

I denna artikel länkar jag till Yle-artiklar eftersom de är öppet tillgängliga, men ämnet har berörts också i Åbo underrättelser och Husis.

Mumin, digitaliseringsstrategen och det konstlade språket

Lämna ett svar
Mumin och digitaliseringsstrategen

Mumin och digitaliseringsstrategen

Gjorde en uppdaterad version av den här bilden som valsat runt. God jul!

Jag håller på att slutskriva min avhandling och återupptäcker med ömhet kärleken till språket mitt i allt harvande med all information som ska förmedlas. Jag blev också hjälpt av att läsa inledningen till Sigrid Schottenius Cullheds ”Filomelas förvandlingar” (via Kulturrådet till Enköpings kommunbiblioteks hyllor – tack!) som var så vackert skriven att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en stund. Nästa gång jag ser forskningsfrågor presenterade i punktform (eller värre – listade som R1, R2 osv!) kommer jag helt säkert att börja gråta.

Det harmar mig på många sätt att skriva avhandlingen på engelska eftersom man alltid är mycket sämre på andra språk än sitt modersmål även om man ibland förleder sig att tro motsatsen. Det internationella anslaget i min forskning gör förstås att jag vill skriva för den målgrupp som berörs och därför skriver jag ändå på ett lingua franca.

Det är många som försöker förklara fördelar med att använda AI-verktyg för att konstruera meningar och sammanfatta information, men är inte just denna konst det man lär sig som forskare? Språkets skörhet och makt är alltför viktig att lämna bort och dessutom skulle jag beröva mig själv glädjen att söka, skapa och förmedla. Jag är intresserad av forskning just därför att människan intresserar mig; människans förmåga att uttrycka sig är en spegling av människans inre värld.

”Thumbs up” ended the conversation before it began

4 svar

I’m currently reading Naomi Klein’s Doppelgänger and I’ve therefore experienced a flare of disgust at the thought of building my personal brand (it’s essentially just more data for the surveillance capitalism monster).

The last year or so I’ve been posting about my doctoral research progress on Linkedin. I think I at some point started worrying about my future career (doctoral research is a very, very lonely endeavour and I sometimes lose my bearings) and thought I needed to make something of what I do seen. Please keep me in mind …!

Being in a better place now, I recently posted about two thrilling topics that I expected would spark enthusiastic discussion. Alas, they did not. I am not surprised, but I am outraged. What intellectual contribution does anyone bring with a thumbs up? None. And if it’s none, why am I trying to start a stimulating discussion in that forum?

In combination with my Doppelgänger mood, I’ve therefore started to move some of my old posts from Linkedin to my weblog and delete them from Linkedin. It’s annoyingly difficult to find out the publication date of a Linkedin post as it just says ”5mos” or similar, but I found this tool to help figure it out.

Why? Well, it’s my research journal, my professional endeavours, and my data. So it should be here, on my webpage, and not on ”social” media, gathering a collection of ”thumbs up” that really only says the conversation ended before it began.

Vad är Europa?

Lämna ett svar

Jag forskar ju som bekant om europeiska folkbibliotek. Jag var ursprungligen nyfiken på om nationella förhållanden påverkade synen på integritet och yttrandefrihet. I Sverige har jag t.ex. funderat på om vår naiva syn på dataskydd härstammar från hög tillit till staten, medan vår väg mot det kontantfria samhället får tyskar att häpna och våra personkataloger online får finländare, britter och egentligen de flesta andra nationaliteter att gapa stort och förundrat. Vad gäller yttrandefrihet märker man också att hädelselagstiftningar och inställningen till Palestinademonstrationer skiljer sig åt i europeiska länder.

Jag har flera gånger fått frågor om mitt urval (jag har intervjuat 41 biblioteksanställda i sex länder: Bulgarien, Finland, Frankrike, Storbritannien, Sverige och Tjeckien) och hur väl de representerar Europa. ”Ska du inte ha något mer östeuropeiskt land? Vad med Estland?” kanske någon har sagt, trots att Estland i de flesta statistiska uppdelningar hör till Nordeuropa. (Är det järnridån som spökar här?)

”Varför Storbritannien, de är ju inte ett EU-land?” kanske någon annan har frågat. Ja, de är ju ett europeiskt land i alla fall och har fram tills nyligen haft ett betydande inflytande som storland i EU, så oavsett finns väl en relevans. Är Storbritannien förresten Väst- eller Nordeuropa? Är Tyskland i Väst-, Central- eller Östeuropa? Det beror lite på vem man frågar. Själv utgick jag från EuroVocs indelning och valde två länder var från Central- och Östeuropa, Nordeuropa och Västeuropa.

Exempel på indelning av Europa, "The order of road distances on signs in Europe", från Terrible Maps

Exempel på indelning av Europa, ”The order of road distances on signs in Europe”, från Terrible Maps

Men – och detta är pudels kärna – det jag fann är att folkbibliotekarier i Europa snarare funderar på sina verksamheter utifrån den roll de har som bibliotek. I den mån de har lika resonemang relaterar det snarare till om biblioteken finns i städer eller mindre orter, om det är digital eller fysisk verksamhet det handlar om eller om målgruppen är unga, arbetande vuxna eller äldre. Ett bibliotek ute på landet skulle gärna lära ut om integritet och cybersäkerhet men deras prio är att få folk att överhuvudtaget komma till biblioteket. Ett storstadsbibliotek kan lägga stora resurser på utbildande evenemang och behöver sällan designa sin verksamhet utifrån ett alla-i-byn-känner-alla-perspektiv, men har å andra sidan stor konkurrens i evenemangsverksamheten.

De internationella biblioteksföreningarnas EU-valsmanifest (https://eblida.org/the-joint-european-library-association-manifesto/) tar delvis vara på detta perspektiv och lyfter bibliotekens roll i Europas kulturarv, utbildning, innovation och i demokratins försvar. Om den som söker information inte får läsa ifred, hur ska den obehindrat kunna forma sig en egen uppfattning som medborgare? Här blir det tydligt hur integritet och yttrandefrihet är två sidor av samma mynt och hur bibliotekens gemensamma värdekompass tillgodoser båda sidor.

Det finns goda skäl att fundera på mer än de svenska kandidaternas valmanifest i EU-valet (eller ja, sittande parlamentariker är ju faktiskt ofta EU-inriktade, men den svenska mediebevakningen är tröttsamt nationell – DN:s ”flest svar på en minut”-serie får t.ex. näsborrarna att fladdra av frustration) och blicka utåt Europa och de partigrupperingar som finns i Europaparlamentet. Vi har nämligen många gemensamma utmaningar som måste diskuteras och lösas så internationellt som möjligt, både gällande den uppkopplade digitala planeten, våra gemensamma fysiska mötesplatser och naturligtvis planetens klimat.

Exempel på indelning av Europa, "Toes", från Terrible Maps

Exempel på indelning av Europa, ”Toes”, från Terrible Maps

Ett steg i att anta dessa gemensamma utmaningar är förstås att vi själva ser oss som en del av Europa och att vi slutar fundera på mycket på väderstreck när vi pratar politik. Vi kan för all del hålla fast vid kompassen när vi funderar på historien (detta är något man ska göra ofta och mycket för att kunna skapa sig en uppfattning om vad som händer i dag i världen) och samtidigt också orientera oss efter den moraliska kompassen (inkl. historiska internationella uppgörelser om mänskliga rättigheter).

Vad är det man brukar säga? Öst är öst och väst är väst och på ett fritt internet finns Rudyard Kiplings dikter tillgängliga i den kulturella allmänningen.

Revisiting the Multimedia PhD Thesis: Interview Quotations

Lämna ett svar

I’m currently in Chester, taking a two week course in academic English. It came at an opportune time for me as I am in the process of writing of my doctoral research in a monograph.

This morning we did a writing exercise in free writing – a stream of consciousness from the academic mind, if you will. I had planned to ask our teacher about how to quote from interviews in academic writing (n.b. not how to write the quotes, but how to choose and integrate in the textual flow) so with this on my mind, my text flow was centered around this topic.

The problem: representing the interviewees without disrupting the textual flow

Quotes from interviews are useful to validate any claims you as a research might have when presenting results or findings. A quote can be more powerful than a paraphrase or summary of  what was said since it represents the voice – an empirical voice – of the interviewee. The real life experience as told in an interview is part of what makes qualitative research compelling. It’s not just about the researcher’s analysis of the interviews but also about the researcher’s responsibility to retell and represent the stories told by interviewees.

From a textual perspective quotes take up a lot of space (useless in articles that are so limited in scope) and can also disturb the flow of the text, making it a smorgasbord of various thoughts and voices instead of being a presented dish at a Michelin restaurant.

How to overcome this hurdle? Is there a best practice – and is that practice really the best?

The solution (?!): a multimedia PhD thesis

The train of thought led me back to a topic I was keen on exploring in 2016 (but never did): the multimedia PhD thesis. If I was asked to explain what this is, I would say: it’s about moving on from the Gutenberg parenthesis and the pdf pseudo codex and instead utilising the marvel of technology to make the most of presenting the research to various audiences.

I could say more, but you get the general idea. I you want to, you can read more about multimedia theses in Coral Manton’s ”Multimedia and Non-Text PhD Research Outputs: Theses research project for the British Library EThOS web service”.

My idea for a solution to the interview quote problem is to use hyperlinks to display quotes supporting a statement made in the academic text. This way, a statement will be directly linked to the quotes supporting it, without having 3-4 repetetive blockquotes taking up space in the text body. The reader can choose whether they just want to read the article text or if they want to get closer to the sources by reading the quotes.

A quick sketch of hyperlink quotations (and some notes)

A possible extension is to link the quotations to the interview transcript, providing further context for the quote that could be interesting to study. This multilayered hyperlink approach make the transcription dataset more accessible than if it was published as bulk text data.

With this transparent presentation design, both the voice of the researcher and interviewee can be heard and the reader can compare the researcher’s analysis with the source material and make their own interpretation.

Mockup: does it work?

I thought I’d do a quick mockup to see if this is a feasible design idea. I’d also like to collect some views from readers on whether this would be an interesting way to read a paper or whether it’s just theoretically pleasing. The mockup will be based on my 2023 article of AI skills in libraries (CC BY-SA 4.0) and the associated dataset (an interview transcript) (CC BY 4.0). (The choice of licensing really pays off when you want to do experimentation like this! Open science ftw! \o/)

We’re soon heading out on a tour of the city so this section will be updated later…

Österbotten: Norrland eller Bottenland?

Lämna ett svar

Jag har längre undrat över varför Österbotten heter Pohjanmaa på finska. Pohjan låter ju väldigt likt pohjoinen ’norr’ och Pohjola ’Norden’, och för all del skulle väl landskapet kunna heta Norrland, men varför talar man i så fall om de bottniska (student)nationerna? Frågade runt lite om detta i Helsingfors 2015 och fick det sedvanliga folketymologiska svaret ”det bara är så, Pohjanmaa är Österbotten”. Nå, det är ju inte jätteviktigt, jag stillade ju min etymologiska hunger när jag funderade färdigt på Lappeenranta och Villmanstrand.

Men häromveckan låg jag i förkylning och ströläste i en bok om Finlands svenska historia. Plötsligt, ett svar! I den boken [1] stod att väderstrecken på forntiden fått namn efter de tältbostäder folk bodde i som alltid hade tältöppningen mot söder, och därför skulle etelä ’söder’ vara besläktat med finskans preposition edessä ’framför’. På samma vis skulle pohjoinen ’norr’ vara besläktat med pohja ’botten’, alltså botten av (längst in i) tältet.

Hur glad tror ni jag blev av denna språkhistoriska uppenbarelse? Svar: jätteglad! Pohjanmaa är alltså fullt logiskt Bottenland. Samtidigt är det också Toppenland, detta kan nog vem som helst intyga som varit på tomatkarnevalen i Närpes.

[1] Tarkiainen, K. 2008. Sveriges Österland: Från forntiden till Gustav Vasa. Helsingfors : Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland ; Atlantis.

Föreläsning i Sjöbo om AI och bibliotek

Lämna ett svar

Vilken pangdag! Jag har varit i Sjöbos vackra bibliotek och föreläst om AI och bibliotek för bibliotekarier från Sjöbo, Tomelilla, Skurup, Simrishamn och Ystad. 👩🏻‍🏫🍂🦌

Jag passade på att väva in en kort video från Wil Wheatons instagram i föreläsningen där han pratar om SAG-AFTRA:s strejk och vad motparten ville avtala om för att skapa digitala kloner av skådespelarna med AI. Det jag tycker han belyser är att detta inte bara berör frågan om försörjning och att yrket blir redundant pga teknikens utveckling utan att det berör etiska och existensiella frågor som ”vem är jag? vad består jag av? vem äger mig?” Jag tycker att dessa frågor blir mer och mer angelägna att diskutera – inte för att AI utvecklas utan för att människans syn på vad människan är i ett informationssamhälle behöver utvecklas. 🎬🧬🔮

Jag älskar att träffa och prata med bibliotekarier för de säger så intressanta och smarta saker och man lär sig alltid någonting nytt. Tack igen till Sjöbo bibliotek för att ni bjöd in mig! 🥰📚✨

Detta inlägg flyttades hit från Linkedin 31 maj 2024.

September research update

Lämna ett svar

September is the best month of the year. I’ve always found it ideal for travelling. Summer is starting to let go but the autumn slump has not yet begun and the beginning-of-the-semester vibe is omnipresent, full with hope and enthusiasm for the future. 🌞🍁⚖️

This September I have been (and am still!) travelling through Sweden 🇸🇪 (and Finland 🇫🇮) to interview public librarians for my research. I want to learn more about their perceptions of privacy and freedom of information in relation to public libraries and also how this works in practice – what challenges do they have? What questions are being discussed among librarians and library users in relation to these topics? 📚🛤️👩🏻‍💻

Democracy day celebrated at a Swedish public library, including workshop for making your own protest sign

Democracy day celebrated at a Swedish public library, including workshop for making your own protest sign

One of my main research questions is the European perspective – do European librarians face similar issues, do they have a common librarian information ethic or are they heavily influenced or limited by local laws, traditions, and perceptions? And if so, how does this affect international policy making as the international aspect is impossible to ignore due to the “nature” of the information society (e.g. the internet, that so far remains “borderless”)? I’ve previously interviewed librarians in Czechia 🇨🇿, France 🇫🇷, and the United Kingdom 🇬🇧.

I am aware it will be hard to answer the European question – partly due to the method (semi-structured interviews – meaning fewer informants but a richer, more complex material) and partly due to not being able (restrictions: time, money, advised length of academic articles) to interview more public librarians from more European countries. However, the selection I do have is incredibly interesting in itself with so many rabbits to follow it’s unclear if I’ll show up on the other side with something coherent. Fingers crossed I do. 👩🏻‍🏫🐇🤞

This post was moved here from Linkedin on 31 May 2024.

August research update

Lämna ett svar

Let’s start off this semester with some reflections on artificial intelligence in libraries. 🤖 🗃 📚

This month is a lot of revising, writing, transcribing, reading, and making travel arrangements for fieldwork in Sweden in September. East, south, west, north – fingers crossed the ships and trains will carry me where I need to go. 🚢 🚉 🇸🇪

Oh, and yesterday I submitted a challenge paper with my colleague Hilda Ruokolainen (I highly recommend you read her recently defended doctoral dissertation on misinformation – whether our paper is accepted or not it has been a great experience and it immediately switched my brain from vacation to research mode. Great way to start August! 👩‍🏫

This post was moved here from Linkedin on 31 May 2024.

New publication: Report about Wikipedia and libraries

Lämna ett svar

I’ve written a report (sv. kunskapsöversikt) about libraries and Wikipedia on behalf of Biblioteksutveckling Sörmland. The report highlights how libraries can work with Wikipedia and other Wikimedia platforms to

– teach media and information literacy and digital literacy 💻 ;
– preserve, communicate, and encourage interactivity with cultural heritage collections 🎭 ;
– inspire the future development of knowledge organisation and management 🗃 ;
– support libraries in their work to promote democracy, e.g. by engaging with minorities and minority languages 🗣 ;
– promote and support open knowledge and research available for all 📚.

The report was published last week and is available as pdf document. There is also a 10 minute long film summarising the findings of the report. Both are in Swedish 🇸🇪 , but the long list of references is multilingual so hopefully it can be useful as a resource even if you don’t read Swedish. 😁

The document is not complete in the sense that there is a lot of new research coming out about Wikipedia, it’s difficult to cover everything that has been done so far, and I had to make a selection. The report will therefore be published in a wiki format later on, so that people can add to it, extend it, and contribute with new references. It’s how knowledge should be built, right? Together! 🤓 🌍

You can find the report 📕 and the film 📽 through this link.

This post was moved here from Linkedin on 31 May 2024.

My first keynote! On AI, libraries and society

Lämna ett svar

May was a month of adventures! On 11 May I gave a keynote on AI, libraries and society at the library days of Finland’s Swedish library association. This picture from this event was graciously taken and shared by Maria Lorentzon.

Karolina holding a keynote speech at FSBF:s biblioteksdagar in Vaasa

Karolina – a keynote speaker!

On 24 May a text I wrote together with my colleague Hilda Forss about ChatGPT and DALL-E (or really mainly about challenges and opportunities in art and society brought on by AI) was published in Ny tid. It’s an interesting mix of our perspectives as researchers in information studies and literary studies respectively, and I’m very grateful to collaborate with such an astute and clever researcher who continuously changes and expands my train of thought every time we talk.

On May 25-26 I also attended a conference for doctoral researchers organised by the Society of Swedish Literature in Finland that gave very useful insights in the doctoral research process and on what happens next. In some ways it provided me with a map confirming that I am, indeed, on the right path. A big thank you to the organisers and to Camilla Lindholm (TAU) and Åsa Burman (SU) for the lecture/workshop!

Can’t wait to see what June will bring!

This post was moved here from Linkedin on 31 May 2024.

Folkbokföringen: I

Lämna ett svar

Folkbokföringen – urgammal tradition och dagsaktuell politisk fråga

Mantalslängd Uppsala stad 1642

Mantalslängd Uppsala stad 1642. Bild från Riksarkivet (kulturell allmänning).

Folkbokföringen i Sverige skiljer sig från många andra länder. I en käck film beskriver Skatteverket folkbokföringen så här:

Folkbokföringen är den grundläggande registreringen av alla som bor i Sverige. Genom folkbokföringen får hela samhället tillgång till dina uppgifter. Bland annat står det var du bor och hur dina familjeförhållanden ser ut. Det här hjälper dig eftersom olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder till exempel om var dina barn ska gå i skolan. Därför är det viktigt att uppgifterna är korrekta. Om folkbokföringen stämmer är det lättare för samhället att planera till exempel skolor, bostäder sjukvård och vägar. Här är några exempel på uppgifter som finns i folkbokföringen: Namn och personnummer: när du blir folkbokförd i Sverige får du ett personnummer som du behåller hela livet. Familjemedlemmar: i folkbokföringen kan vi registrera vilka som är dina föräldrar, barn, man, fru eller registrerad partner. Adress: du ska vara folkbokförd där du sover; om du sover på olika adresser ska du vara folkbokförd på den adress där du tillbringar mest tid. Medborgarskap. Födelse: när ett barn föds anmäler sjukhuset födelsen till Skatteverket och barnet får ett personnummer direkt. Dödsfall: vi på Skatteverket registrerar dödsfall så fort dödsbevis har kommit in från läkaren. Om du flyttar utomlands eller ska vara borta ett år eller längre ska du anmäla utflyttning från Sverige till oss på Skatteverket.

”Det här hjälper dig” är en argumentation som använts tidigare vid upprättande av befolkningsregister och jag kommer att få anledning att återkomma till nederländaren Jacob Lentz längre fram. Men först vill jag stanna upp vid folkbokföringen som nätverk/objekt/aktör (jag måste få återkomma om terminologin då detta är på ett tankestadium) mellan staten och individen. Gunnar Olofsson [1] beskriver kort den begreppsliga traditionen om förhållandet mellan statens makt och individens frihet, gränsdragningen mellan offentligt och privat, statens roll visavi markanden, civilsamhället och staten som förtrycksmekanism. Det finns en gedigen grund att stå på inför beslut om lagar, regler och budgetar men denna stadiga mark är sällan grund för det politiska samhällsbygget. Ett exempel på detta är när den svenska regeringen i budgetpropositionen för 2023 [2] skriver:

För att få bättre kontroll över vilka som befinner sig i Sverige olovligt och för att bekämpa välfärdsbrottsligheten och den organiserade kriminaliteten är det viktigt att staten stärker kontrollen över folkbokföringen.

Varför detta är ett exempel på avvisande av århundraden av forskning, politisk teoribildning och även mänskliga rättigheter (som förekommit i olika former under mycket lång tid) är en ganska lång och komplicerad historia och jag skriver det här blogginlägget med intentionen att reda ut detta eftersom jag under lång tid samlat lösryckta referenser, hugskott och funderingar kring detta ämne. Jag har inte helt bestämt mig för hur jag ska disponera allt material (allt tankegods!), men här är en lista på några olikfärgade trådar jag likt en 2020-talets Ariadne skulle vilja att någon nystade upp och följde för att hitta ut ur befolkningsregistrens labyrint:

  • Den svenska folkbokföringen ur ett historiskt perspektiv
  • Folkbokföring i andra länder – tre eller fler finländska instanser
  • Folkräkningar i andra länder – t.ex. istället för folkbokföring
  • Jacob Lentz nederländska register från vaggan till graven (via Bergen-Belsen)
  • Utlänningars fasa för hitta.se
  • Digitaliseringen och tilliten till staten ur ett europeiskt perspektiv
  • Mänskliga rättigheter: privatliv och informationsfrihet
  • SPAR-registret!!!

Tankarna ovan grundar sig i mina erfarenheter av att ha bott utomlands (och därför behövt registrera mig på olika sätt i länderna), ett intresse för kunskapsorganisation och Paul Otlet (och därför funderat mycket över vilken information som ska organiseras och varför), ett intresse för digitaliseringen av samhället och vad det innebär för personlig integritet (både vad gäller lagstiftning och människors uppfattningar) och ett yrkesmässigt perspektiv eftersom bibliotekarier arbetar intensivt i skärningspunkten mellan människa, teknik och samhälle.

Fotnoter

    • [1] Olofsson, G. (1988). Den stränge fadern och den goda modern” : Sociologiska perspektiv på den moderna svenska staten. I Sverige – vardag och struktur : Sociologer beskriver det svenska samhället (1:a uppl., s. 585–615). Länk
      [2] Prop. 2022/23:1. Budgetpropositionen för 2023. Länk