månadsarkiv: februari 2014

The Misspelt Three Names

Lämna ett svar

Sherlock-ASIP-London

Here, have a treat: a cross-post with my Tumblr, explaining about some of the names that can be seen in the map of BBC’s Sherlock episode A Study in Pink. Although this first sentence was not included in the original post as anyone reading it on Tumblr would’ve needed no explanation of the picture. ”All together now…” ”Rachel!” etc.

Ivor Pl is actually the road turning left (from Allsop Pl) – so far so obvious – but also note Dorest Sq, Glouchester Pl and Marlybone R.

Now, Dorest Sq is obviously just a mistakely written Dorset Sq (at least there is no logical, linguistic reason behind the misspelling as far as I can see), but let’s talk about the fascinating names of Marlybone Road and Glouchester Place!

Marlybone R, or Marylebone as is the actual name, is a very confusing name to try to pronounce for tourists. When you hear its name being called out in the speakers you will hear something that sounds like /marlibon/ or /marrylebon/ – and ”Hullo!” as Sherlock Holmes would’ve cried out – isn’t this suspiciously close to something we see in the map above?
My guess is that Englishmen’s confusion is regarding the spelling, not the pronounciation, but I have no proof of this – except the map above – so don’t take my word for it. Some onomastician has surely written loads about this.

What, though, is the reason for this confusion that makes us wonder if all our English classes on pronounciation were for nothing? Well, it is the fact that Marylebone Rd in 1453 was written Maryburne, Marybourne in 1492 (take that, Columbus!), Marybon in 1542 and Marylebone in 1626. The meaning of the name is ’(place by) St Mary’s stream’ with reference to the dedication of the 15th century church which was built there, and to the Old English burna ’stream’. As A Dictionary of London Place Names (Mills, 2010) would tell us, the inserted -le- is probably introduced on the analogy of other names, like St Mary-le-Bow where it has ”a loose, connective sense”. For other names with the old element burna, please visit this marvellous site I just found: Key to English Place-Names and type in ”burn”. You’re welcome.

Place-names can be very transparent (like Baker Street, where presumeably a baker once lived) or not transparent at all (like Marylebone Road) – which makes it such a fascinating thing to read about (and study, which many linguists do!). We choose names for ourselves and for places so that we can identify it in common – and human kind has always done so. Doesn’t the thought just blow your mind?

Which brings us to Glouchester Pl, or rather Gloucester Pl, which the previously mentioned KEPN explains as ”’Roman town called Glevum’. The first element may be based on a Brit. *Glevon/*Glaivon, ’bright’, although this interpretation is tentative.” -cester derives from Old English ceaster ’a city; an old fortification; a Roman site’, which in turn comes from the Latin castrum ’fortified place’. (As a small note, according to The Online Etymology Dictionary castellum is the Latin diminutive of castrum, and the origin of the word castle. You’re welcome again.)

Of course, writing Glouchester makes all the sense in the world – compare with similar place-names like Manchester, Winchester, Chesterfield etc. Even though Wiktionary explains the pronounciation as /’ɡlɒstə/ (yes I copied proper IPA this time) the analogous -chester is based on written language, not pronounciations of the name (note that this is my guess).

”Why the name Gloucester Place then?” you ask. Well, this is probably due to some person from Gloucestershire who either lived in London (near this place) or was famous and/or well-liked enough to get a street named after him-/herself.

(You should also give me A for effort on the alluding title of this post.)

Om Bollhusmötet och bollsporten i dag

Lämna ett svar

Ergo uppmärksammar i dag studentkårens svartaste stund, att det är 75 år sedan Bollhusmötet. Det är märkligt hur delar av retoriken går igen även i dag…! Både rikspolitiskt och studentpolitiskt.

Oron över att mötet ska bli en politisk manifestation från den ena eller andra sidan är stor och kårordföranden Lennart Hartmann är mycket angelägen om att frågan ska behandlas endast från ett studentfackligt perspektiv. Han vädjar till de politiska föreningarna att inte agera såsom sådana under mötet.

Så småningom läggs två förslag på uttalande fram. Det ena går ut på att Uppsalas studenter vill till Konungen framföra en underdånig anhållan om att den akademiska ungdomens framtid ej får äventyras genom att främmande intellektuell arbetskraft placeras på poster, som kunna besättas med välmeriterade svenska män och kvinnor.

Det andra förslaget är identiskt så när som på tillägget väl förstå vi flyktingarnas svåra läge och anse att Sverige ej bör undandraga sig sin andel i hjälparbetet.

Det är av den här anledningen jag anser att politiken är högst relevant i kårvalet. (Däremot ska det inte vara en språngbräda för politisk karriärism och där är alla kårpartier i princip lika skyldiga genom historien, och det är det som skapar dåligt förtroende för verksamheten, tror jag.)

Ett exempel: i ett anförande i Uppsala studentkårs fullmäktige för några år sedan (2009, tror jag), när några studenter hade lagt en motion om att Uppsala studentkår skulle bojkotta Israel på grund av behandlingen av palestinska studenter och lärosäten tog jag upp Bollhusmötet för att påpeka att frågan inte var så enkel att vi borde säga nej enkom på grund av att frågan inte var studentfacklig. Fullmäktige avslog motionen (och det tycker jag att vi gjorde rätt i), men jag är rädd att det var på fel grunder. Att det var på grund av ”inte vårt problem” snarare än ”vi har efter noga övervägande inte intresse för att driva den här frågan”. Det här fick mig att fundera en hel del:

När blir en fråga studentfacklig? När blir studenternas politik en del av världens politik? Så här med facit i hand är Bollhusmötet skämmigt, men ändå går samma retorik igen. Ett kontroversiellt ämne är studieavgifter. Ett argument mot dessa är att det minskar internationaliseringen i utbildningen och detta kan bli dåligt för svenska studenter. Kerstin Engle (s) skriver om detta i en motion med titeln ”De negativa effekterna av studieavgifter för utländska studenter” i höstas:

För svenska studenter som inte reser utomlands är det en stor och viktig tillgång att kunna befinna sig i en internationellt präglad studentmiljö där olika livsperspektiv möts.

Nota bene att hon skriver om andra effekter också, det är bara ruskigt intressant att svenska studenters intressen ska vara ett argument för detta. Jag vet inte ens vad jag tycker om detta. Ja, det är klart att det berikar min utbildning. Men det är väl inte bara det det handlar om? Är det inte också så att vi lever i ett mer globalt samhälle och alla tjänar på att lära varandra? Och är det inte också så att utbildningsutbyte hjälper till att jämna ut klyftorna mellan i- och u-länder i världen?

Därtill kan vi lägga till vår märkliga politik som inte skyddar de som riskerar fara i de länder de utvisas till (precis som de judiska läkarna det var fråga om på Bollhusmötet). Hur kan ett bra argument för detta vara att skydda svenska studenters (eller nåja, yrkesutbildade, som vi ju blir efter genomströmningen) intressen?

Jolla: Inställningar och internet

Lämna ett svar

Det var lite problem med uppkopplingen, då den automatiska APN:n (access point name) var ”halebop.telia.se” (el. dylikt) men efter lite googlande fann jag att lösningen var att manuellt konfigurera APN-inställningarna. Här finns beskrivning av hur det går till.

Innan hade jag provat andra eventuella lösningar så som att stänga av alla nätuppkopplingar i tio sekunder och därefter bara aktivera 3G-uppkopplingen. Det verkar som om det finns lite olika typer av problem helt enkelt, förr eller senare hittar en en lösning – det gäller bara att vara lite sökmotorsmart, eller ihärdig. Jag är både och. Trägen vinner.

Jag har precis kommit igång med telefonen och den verkar hittills väldigt lovande. Den har inget namn än. Min förra telefon, en iPhone 4, heter Copernicus Type 7 efter en dåligt fungerande rymdfärja (skyttel? shuttle? vad säger en?) i Star Trek. Hähä.

Mons Revisited – om ett besök på ett vallonskt bibliotek

Lämna ett svar

Jag vet inte mycket om belgiskt biblioteksväsende, så jag vet inte vad det var för bibliotek jag besökte i Mons. Jag trodde fram tills nu att det var ett folkbibliotek, men efter lite (medgivet knapphändig på grund av min franska) efterforskning tror jag att det kan röra sig om ett fristående bibliotek, Nouvelle bibliothèque publique ”Les comtes de Hainaut” – AFIC, eftersom det är listat bland övriga bibliotek på staden Mons hemsida.

Les comtes de Hainaut-biblioteket på Place de Vannes 20

Les comtes de Hainaut-biblioteket på Place de Vannes 20 i Mons.

Den som känner till vad ”comtes des Hainaut” eller ”AFIC” är får gärna berätta det för mig – jag har sökt och översatt utan övertygande förståelse av vad det egentligen är. Nåväl, bibliotekets aura – och utbud – var av ett vanligt folkbiblioteks karaktär. Så vitt jag kunde förstå var de var relativt nyinflyttade i sina lokaler och låg på tre våningar i ett hus på 20 Place de Vannes, nära tågstationen i Mons.

Littérature Sentimentale - Harlekinromaner!Littérature sentimentale – harlekinböcker! Finns de ens på svenska biblioteket? Varför? Varför inte?

De verkade använda en förenklad version av DDC och jag gjorde bland annat den intressanta iakttagelsen att littérature sentimentale var en egen underkategori inom skönlitteraturen, med egen DDC-kod och allt! Denna kategori verkade enkom bestå av Harlekinböcker. Det som är extra lustigt med detta är förstås att de bland övrig skönlitteratur använde det här piktografiska systemet där bilder talar om om det rör sig om detektivromaner, fantasy eller ungdomsromaner – ni vet det här numer ganska vanliga systemet* som dyker upp på bibliotek här och där – vilket gör organisationen ganska lustig. Jag har inte gjort en djupstudie i deras uppställning, men det vore intressant att höra om tanken bakom detta och om det är vanligt förekommande i Belgien.

GIMP-kurs på det lokala biblioteket

Biblioteket ordnade en kurs i GIMP!

Det andra som jag verkligen fann intressant var att biblioteket anordnade en kurs i bildredigeringsprogrammet GIMP. Kursen var gratis, för max åtta deltagare och deltagarna bjöds att ta med sin digitalkamera och en minnessticka till kurstillfällena. Det finns många fantastiska saker att notera här: programmet de använder och lär ut är öppen källkod, kursen är kostnadsfri för deltagarna, biblioteket är en folkbildningsaktör. Jag frågade en bibliotekarie om varför de använde GIMP i kursen och hen påpekade att förutom det faktum att det då var enkelt att sprida programmet (t.ex. genom att bränna cd-skivor till deltagarna) så ansåg de också att det var deras plikt att använda öppna program (så förstod jag det i alla fall, men eventuell språkförbistring och god vilja kan ju ha spelat in).

Allt detta ger ju vatten på min kvarn när jag argumenterar för att biblioteken borde ges större roll i att bilda medborgarna i informationskunnighet och datorlitteracitet. Jämför med mitt inlägg om internettillgång via folkbiblioteken.

Utanför universitetsbiblioteket i Mons.

Utanför universitetsbiblioteket – inklusive kursare och delar av äldre byggnader.

Om jag någon gång far tillbaka till Mons – till exempel för att besöka Mundaneum som även var mitt huvudsakliga mål på denna studieresa – så ska jag försöka hinna med att besöka de andra biblioteken i staden också. Jag ska för övrigt säga att ett gott försök gjordes att besöka universitetsbiblioteket också, men att vi hindrades av en låst dörr. Kanske var vi inte tillräckligt trägna, och kanske berodde detta på våra kurrande lunchmagar, men hur som helst såg vi det bara utifrån. Det var också glädjande på sitt sätt och jag ska inte gråta över spilld pommes&mayo – biblioteket finns ju kvar!