Jag har funderat mycket på Irene Adler i A Scandal in Bohemia och hur karaktären gestaltas i BBC:s nyare Sherlock-serie (med Benedict Cumberbatch – vilket namn!) i avsnittet A Scandal in Belgravia. Precis som i Breakfast at Tiffany’s är den kvinnliga huvudkaraktären i ett visuellt medium mer benägen att hänge sig åt en kärlekshistoria, i stället för att helt sonika lämna historien på väg mot nya äventyr (man får inte veta vilka). Jag tycker att det är något befriande sårbart att se hur den manliga huvudkaraktären lämnas i förundran för all framtid över vad som egentligen hände med denna kvinna som gjorde ett så stort intryck på honom. Varför måste film och teveserie resultera i något annorlunda?