Högtidstema på inläggen, jag passar på att uppdatera eftersom jag är i avslappnat, insjuknat läge. Jag har på tre dygn hunnit med vinterkräksjuka, en redig förkylning och att skålla mig med en kopp hett te.

Sjukdomslektyren går i skräplitteraturens tecken: jag har legat i sängen med telefonen och läst om Stephenie Meyers Midnight Sun, vilket är Edwards POV av Twilight. Det är lite rörande att läsa den eftersom 1. den så tydligt är ett utkast, 2. den så tydligt försöker ge försoningsfulla drag till Edwards maniska personlighet (men det är käääärlek!) och 3. den är så underhållande! Notera att punkt tre är det som oftast får mig att vilja läsa en bok, särskilt nu för tiden då jag har så lite tid för läsning. Då blir det ingen pliktläsning av klassiker, nej nej! Redlöst osansat ska det vara, och gärna med en dörröppning till eskapism. Ja, jag vurmar lätt för odödliga romanser.

Vilket för mig in på julläsning nummer två: Fifty Shades Darker, av E. L. James. Jag har hört (det kan stämma eller inte stämma) att författaren började sin bana som författare av Twilight-fanfiction. Det märks! I jämförelse med både första delen, Fifty Shades of Grey, och uppföljaren så har Stephenie Meyer ett rikt och varierat språk. Ja, ni förstår ju själva. E. L. James har några uttryck hon tycker om att använda (t. ex. Holy Fuck, mercurial) och dessa återkommer på var och varannan sida. Engelska, som är så rikt på synonymer. Ja, ja. Det är fortfarande ett bra flyt i böckerna, vilket gör det till underhållande läsning på sjukbädden.

Samtidigt som dessa ovannämnda läser jag också om Twilight-böckerna, och närmar mig mitten av New Moon nu. Så många detaljer jag inte minns! Har inte läst böckerna efter att jag sett filmerna (vilket jag gjorde när de kom) och jag gläds över att böckerna har mer plats för high school-intrigerna som hutlöst klippts bort ur filmhandlingarna. Jag menar – halva behållningen är ju balansen mellan liv och död-våndan och high school-våndan.

När jag inte har feber längre tänkte jag också ge mig i kast med Ingrid Carlbergs ”Det står ett rum här och väntar på dig…” Berättelsen om Raoul Wallenberg. Men den känns så eländig att påbörja som läsprojekt, vi vet ju alla att det inte slutade så bra. Oavsett hur det slutade.