Ursäkta, jag har inte haft så mycket tid att tycka den senaste tiden. Jag jobbar tolv timmar om dagen. Offerkoftan är varm. Men igår läste jag ett så bra blogginlägg av Maja att jag bara var tvungen att skriva några rader om det. Till exempel att:

Hon har satt ord på en sjuttonårig ångest som jag har.

Ja, nu när jag blivit på så gott humör av denna text kanske jag kan börja räkna mig till kategorin ”människa” och inte bara ”tjock människa”. Kanske att jag har fler egenskaper än ”lat tjej” och att jag kanske inte behöver jobba tolv timmar om dagen för att duga trots att jag är tjock. Det låter lite osammanhängande, men jag tror att duktig flicka-syndromet som jag lider av kan bero på min otillfredsställande kroppsform.

Och vad är det som är så otillfredsställande med den egentligen?