månadsarkiv: september 2013

Den gyllene stjärnan nyutgiven

Lämna ett svar

Tänk att Daidalos har återutgivit Lois Lowrys Den gyllene stjärnan! Jag satt som bäst och sökte efter nya bokinköp till arbetsdagen den 26 oktober och föll över denna titel som var så väldigt bekant. Lite otippat att Daidalos ger ut just denna ungdomsbok, när de övrigt publicerar kioskvältare som till exempel Politikens villkor i den globaliserade världen och Prekariatet. Den nya farliga klassen.

När jag var ung (det vill säga yngre, kanske 10-13 år?) läste jag Den gyllene stjärnan flera gånger och den var en av många romaner och faktaböcker jag läste som handlade om andra världskriget. Det här låter ju stört, men en av mina favoritböcker hemma var den utmärkta … om detta må ni berätta som jag stundvis kunde recitera flera avsnitt ut. När jag i fjortonårsåldern var i Holland var jag ivrig att besöka både Anne Franks hus i Amsterdam och Corrie ten Booms hus i Haarlem. När jag för ett par år sedan såg den norska filmen Max Manus grät jag ögonen ur mig, och vid ett Norgebesök berättade en vän för mig om hur de äldre norrmän, som levde under nazitiden, tog mycket illa vid sig att att de vid filminspelningen hissat hakkorsflaggan i Stortinget.

En annan gång i högstadiet föreläste Mietek Grocher för oss och så vitt jag förstår föreläser han fortfarande i skolor om sina minnen av förintelsen. Trots att jag läst så mycket om detta så är det fortfarande obegripligt för mig att förintelsen har ägt rum: att en sådan händelse kan komma att äga rum. Vetskapen om att den gjort det är dock en av de stadigaste grundpelarna i min starka tro på medmänsklighet och rättvisa.

Det var längesedan jag tänkte på förintelsen. Kanske för längesedan. Men nu, när jag läste om Den gyllene stjärnan, kom jag att tänka på det igen, och skälet till varför Mietek Grocher fortfarande åker runt och föreläser på skolor: Aldrig, aldrig mer.

Fanfiction och tidsresor på Jinjiang

Lämna ett svar

I den relativt nya (okej, från 2012, men det känns ganska nytt) boken From Codex to Hypertext (redaktör: Anouk Lang) läste jag en artikel om den kinesiska litterära hemsidan Jinjiang i artikeln Have Mouse, Will Travel: Consuming and Creating Chinese Popular Culture on the Web av Jin Feng. Hemsidan möjliggör kommunikation mellan läsare och författare, men informationsflödet är också beroende av att webbredaktörerna tillhandahåller relevanta verktyg för deras kommunikation.

Materialet tycks av artikeln att döma vara originalarbeten där många av dem har temat tidsresor, där kvinnliga huvudpersoner reser tillbaka i tiden (enligt några olika modeller som listas närmre i artikeln – läs, det är jätteintressant!) och då har möjlighet att leva ut på ett sätt som inte är acceptabelt för kvinnor i dagens (eller gårdagens) samhälle. Romanerna vänder alltså upp och ner på normer och kvinnor har möjlighet att vara både sexuella och omintetgöra patriarkatet.

Jinjiang kategoriserar sidans romaner enligt följande:

  • är det fanfiction (tongren) eller originalarbeten (yuanchuang)?
  • Innehåller de heterosexuella (yanqing), man-man-(danmei). eller kvinna-kvinna- (baihe) förhållanden?
  • Utspelar de sig i modern (jindai xiandai), tidigmodern (guse guxiang) eller en påhittad historisk (jiakong lishi) tid?
  • Tillhör de genren romantik (yanqing), kampsport (wuxia), skräck (kongbu), legender (chuanqi), fantasy (xuanhuan), tv- eller filmbaserad (yingshi) eller baserat på serier (manga) och tecknade filmer (dongman)

Notera det intressanta i att orden för kategorierna ”heterosexuell” och ”romantik” är samma. Jag kan inte kinesiska men hoppas att någon kan förklara etymologin för mig. Kategoriseringen påminner mycket om den som finns på fanfiction.net, med skillnaden att denna sida bara publicerar fanfiction – det vill säga verk baserade på en redan existerande fiktiv skapelse (vare det roman eller film, osv). Kategoriseringen efter sexualitet är också den bekant från anglofona fanfictionsidor – slash, fanfiction med homosexuella relationer, är en mycket vanlig företeelse. Två av mina favoritfandoms har två så väletablerade par att en nästan skulle kunna få för sig att de var par även i originalfiktionen. Jag talar förstås och Kirk/Spock och Johnlock.

Apropå dessa begrepp – är det snedstrecket mellan de olika karaktärerna som givit namn till begreppet slash fiction. Och vad har i så fall den nyare modellen – att skapa en hybridform av namnen (här John Watson och Sherlock Holmes) för betydelse för detta? Är det helt enkelt samma sak, men olika skolor? Eller finns det en skillnad i vilket en väljer för att uttrycka sig?

Det är i alla fall mycket fascinerande att se att samma litterära mötesplats finns både i Europa och i Kina, och på alla andra ställen i världen (eller, de flesta i alla fall). Det är ännu roligare att detta uppmärksammas i en artikel som för fram både läsare-författare-redaktör-perspektivet och genusperspektivet. Internet skapar helt nya möjligheter att publicera sig och även helt nya möjligheter att få respons på sina alster.

Å! Jag älskar Uppsala stadsbibliotek! Jag älskar att jag i dag överraskades med att de köpt in två böcker jag föreslagit och därtill reserverat dem i mitt namn! Jag hade alltså glömt att jag skickat mailet om Anthony Powell, och inte fått något svar, så jag överfölls av en sådan här oförhappande bokglädje. Egentligen kunde jag ju yppa något kritiskt om att de inte meddelat mig om behandlingen av ärendet, men hallå – bara den här grejen att jag lever i ett samhälle där ett bibliotek köper in böcker till lilla, lilla mig (och till alla andra låntagare)…! Är det inte fantastiskt?

Jo, det är lika fantastiskt som bokförlaget Bakhåll där avbeställningar och eventuella extra beställningar görs via vykort.

Alltså den här bokglädjen. Vurm vurm vurm!

Då tänker jag på Sigrid

Lämna ett svar

Tack V-Dala nations bibliotek för lånet av boken – den är en av vårterminens nyförvärv som jag nu tog mig tiden att läsa efter att ha blivit tipsad av Johanna, som återlämnade den när jag var biblioteksvakt häromveckan.

Elin Olofssons roman grep mig så dant, i synnerhet i skildrandet av den olyckliga kärleksaffären där hon med ett utsökt naturligt språk skriver om känslor som är väldigt svåra att förstå. Som den här knarrande rösten:

Ibland gömde jag ansiktet vid hans hals och bad honom berätta något.
Något om sig själv, vad han drömde om, vad han tänkte.
Jag bad honom berätta för att jag ville hålla örat mot strupen och höra de där berättelserna bli till, hans knarriga röst, och för att han skulle glömma att tiden gick.

Just denna mening påminde mig om en alldeles särskild människa i världen, som är alldeles ny i mitt liv och varken är en olycklig eller lycklig kärlekshistoria och vid närmare eftertanke knappt en kärlekshistoria alls.

Samtidigt handlar romanen inte bara om Hannas återvändo till hemtrakten utan också om hennes farmors, Sigrids, historia och om Sigrids syster Karolina. Sigrid är den farmor som Hanna nästan aldrig träffat på grund av hennes fars osämja med hennes mor. Hanna besöker henne dock på hemmet och verkar inte få så mycket vettigt ut av konversationerna med henne. Är styckena som utspelar sig i dåtiden något som rör sig i Hannas medvetande också, eller är det bara läsaren som får ta del av dessa? Språket förändras också mycket i dessa dåtidsstycken: det blir rörigare, mer abstrakt.

En sak som förstås också griper mig väldigt är namnen på huvudkaraktärerna: Karolina, Sigrid och Henrik. De namnen ligger nära hjärtat och skaver!


Foto: Carin I. Skor: Nya docs! <3 Klänning: Med svanar! Från Asos. Orakade ben: Inget CSN att köpa rakhyvlar med! Väska: från semester i Holland när jag var sjutton, med pandan Pin-Wu!