Mumin och digitaliseringsstrategen

Gjorde en uppdaterad version av den här bilden som valsat runt. God jul!

Jag håller på att slutskriva min avhandling och återupptäcker med ömhet kärleken till språket mitt i allt harvande med all information som ska förmedlas. Jag blev också hjälpt av att läsa inledningen till Sigrid Schottenius Cullheds ”Filomelas förvandlingar” (via Kulturrådet till Enköpings kommunbiblioteks hyllor – tack!) som var så vackert skriven att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en stund. Nästa gång jag ser forskningsfrågor presenterade i punktform (eller värre – listade som R1, R2 osv!) kommer jag helt säkert att börja gråta.

Det harmar mig på många sätt att skriva avhandlingen på engelska eftersom man alltid är mycket sämre på andra språk än sitt modersmål även om man ibland förleder sig att tro motsatsen. Det internationella anslaget i min forskning gör förstås att jag vill skriva för den målgrupp som berörs och därför skriver jag ändå på ett lingua franca.

Det är många som försöker förklara fördelar med att använda AI-verktyg för att konstruera meningar och sammanfatta information, men är inte just denna konst det man lär sig som forskare? Språkets skörhet och makt är alltför viktig att lämna bort och dessutom skulle jag beröva mig själv glädjen att söka, skapa och förmedla. Jag är intresserad av forskning just därför att människan intresserar mig; människans förmåga att uttrycka sig är en spegling av människans inre värld.