En inhyrd stackare som har fått ta del av den fantastiska lösningen på arbetskrisen genom att ta anställning (”anställning”?) som telefonist någonstans i Sverige ringde mig häromdagen för att erbjuda mig en provprenumeration på Dagens nyheter:

”Hej, jag ser att du nyss har flyttat och anmält intresse av att prova på DN?”
”Hej, ja, nä, jag har börjat prenumerera på svenskan nu, så jag är rätt nöjd.”
”Hur länge har du den?”
”Ett år på autogiro.”
”Men du vet väl att du kan pausa den prenumerationen och prova DN i tre månader?”
”Men jag har ju nyss börjat. Dessutom har DN en skandalöst subjektiv nyhetsrapportering, jag blir bara arg om jag ska läsa det på morgonen.”
”Ja.”
”Men du ska ha tack för att du ringde, ha en bra dag.”
”Okej, hej då.”

Det var ju tråkigt för hans provisionsbaserade lön att han inte visste vilka mina svaga punkter för DN är, nämligen kulturbilagan och Assar. Men glatt för min 40%-lön.