Jag var på Café Norden helgen 10-13 november, som ordnades av Norðklubburinn på Island och gick under namnet Humorhelg. Ungefär 40 nordiska ungdomar (alla länder var representerade utom Färöarna) träffades torsdag – söndag i Reykjavík och gick på föreläsningar, evenemang och workshops med temat humor. Jag kommer att berätta om helgen i en serie blogginlägg och hoppas att det kan inspirera fler till att åka ut och upptäcka Norden. Bilderna är tagna med random-inställningar i Hipstamatic på min iFon (spexigt!). Tidigare inlägg kan läsas här.

Utanför vandrarhemmet.

En sak som man bör passa på att göra när man besöker Island är att bada, och då inte i blå lagunen utan hellre i något av Reykjavíks kommunala badhus. Vandrarhemmet som vi inresta deltagare bodde på låg precis bredvid Laugardalslaug, en anläggning jag inte besökt tidigare (jag gick oftast till Sundhöll Reykjavíkur eller Vesturbæjarlaug), så jag var där både fredag och lördag. Det är svårt att beskriva känslan av att simma i varmt vatten utomhus i novemberkylan (5 grader) när mörkret faller på, men tro mig – det är helt fantastiskt! Vattenrutschkanan var också en favorit (jag var glad som ett barn på julafton).

Hallgrimskyrkan i centrala R-vik.

Nu har ju inte badande så mycket med humor att göra, men det är roligt. Precis som fredagkvällens program, som var en föreställning med tre stå upp-komiker på Nordens hus: Ruben Söltoft, Anna Svava och Zinat Pirzadeh (som också föreläste för oss på lördag förmiddag). Det var ett samarrangemang med Nordens hus (Norræna húsið). Zinat, som är utsedd till Sveriges roligaste kvinna 2010, är fortfarande rolig 2011. Jag uppskattade särskilt att hon inte skämtade om sex (som så mycket mysdålig ståupp gör) utan tog upp lite allvarligare teman, till exempel rasism och krig. ”Jaha, vad kul,” tänker ni, det låter ju inte så himla muntert. Men det var det! Och kanske går det att göra lite muntert för att man ska kunna hantera det?

Marc og ég.

Det var verkligen roligt att träffa Marc och Emilia igen, som båda bor i Reykjavík nu och läser vid Islands universitet. Vi träffades på en färöiskkurs i Havn i somras, på Fŕóðskaparsetur Føroya. Marc och jag uppträdde med Eivørs Pálsdóttirs vackra sång ”Elisabet og Elinborg” under kvällen, vilket är en av mina favoritsånger på färöiska och även förde in det förlorade språket i det internordiska evenemanget (som jag sagt tidigare så var Färöarna det enda land som inte var representerat).