PDA tillkom som förvärvsmetod för drygt tio år sedan och idag använder många bibliotek i främst USA, Storbritannien och Australien PDA. Ett problem i början var “trigger”-nivåerna för lån och köp. Ett känt exempel är den så kallade “banan-incidenten” vid University of Colorado i USA i slutet av 90-talet. Studenter fick en övning om att odla olika grödor i utvecklingsländer, med bananer som exempel. När 150 studenter med samma uppgift sökte böcker blev resultatet inte bra. Eftersom triggernivån för köp var två browsningar räckte det med att två studenter tittade i böckerna för att de skulle köpas. Då modellen dessutom endast gällde för böcker med en-användarlicens, innebar det att om boken redan lästes av en användare så köptes ytterligare ett exemplar direkt.

Ja, PDA-systemen är lite mer utvecklade nu, men fortfarande väldigt olika och därför svåra att jämföra. Jag läser förstås rapporten Patron-driven acquisition (PDA) som förvärvsmetod på universitets- och högskolebibliotek gjord av bibliotekarier vid Malmö och Södertörns högskolor samt vid Uppsala universitet. Spännande läsning!